Människor som förnekar PA:s existens

De människor som förnekar PA:s existens kan bland annat sorteras upp i åtminstone två huvudkategorier:

1. Personer som inte satt sig in i vad PA är.

Ofta har dessa personer förmodligen knappt läst en enda seriös vetenskaplig artikel (de som helt dominerar litteraturen på området på ett enhetligt sätt) som avhandlar PA på djupet. 

Här kan man särskilja de människor som är villiga att läsa på och de som inte är det. De som läser på och är intellektuellt hederliga byter direkt sida. Ett exempel på det senare är Demosthenes Lorandos kollega Terence W. Campbell omkring 1990 inte trodde på Richard Gardners fynd (de hade en klassisk åsiktsstrid i flera år - slutligen kom de överens omkring år 1993 - Campbell förstod att Gardner hade rätt).

En grupp av människor som inte läser på är de som antingen tycker att det är alltför jobbigt att sätta sig ned och läsa några vetenskapliga artiklar på exempelvis engelska - eller de som inte klarar av det därför att de inte behärskar engelska tillräckligt väl.

Sen finns det säkert sådana som har en attityd att "det är bäst att inte veta - eller åtmin-stone låtsas att man inte vet hur det ligger till" - då kan man tuta och köra med en felaktig uppfattning. Exempel är ignoranta och intellektuellt ohederliga personer inom exempelvis socialtjänst eller rättsmaskineriet. Dessa bör hänvisas till Världshälsoorganisationens, WHO:s, ICD-11 samt DSM-5 som båda täcker PA-begreppet - se motsvarande "knapp" till höger i huvudmenyn. De bör också hänvisas till den svenska boken "Föräldrar som beter sig illa: Hur institutioner och samhället hjälper till att alienera barn från sina kärleks-fulla familjer" av Z. Biringen och J. Harman (2018) samt boken "Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professionals (Behavioral Science and Law)" från American BAR Association (2013).

Bland det mest anmärkningsvärda exemplet på den svenska oviljan att lära sig något om PA visades genom att nog ingen från relevanta myndigheter deltog i PASG-konferensen i Stockhom 24-25 augusti 2018. Här fanns de flesta av världens främsta specialister på plats men i stort sett alla med ansvar för frågor som rör misshandel av barn valde att inte komma. Information om konferensen hade spridits ordentligt så varför de inte kom får det själva redogöra för. 

2. Personer som har en politisk agenda

Dessa personer vägrar att ta till sig information om PA. En del av dessa har en extrem-feministisk aggressiv hållning som inkluderar att det alltid män som slår kvinnor och barn (vilket är illa nog och naturligtvis oacceptabelt) och att kvinnor aldrig är aggressiva (!) eller brukar våld. Dessa feminister försöker göra PA till en genusfråga som går ut på att det bara är våldsamma män som vid vårdnadskonflikter skyller på PA från den andra förälderns sida.

Till artilleriet hör klara falska rykten om Richard Gardner (allt det han och andra kom fram till har visat sig vara rätt - dessutom var inte PA ett fenomen som uppstod genom Gardner utan är känt sedan åtminstone några hundra år tillbaka - se det historiska avsnittet här om PA). Flera av dessa anti-PA-aktivister har internationellt, inklusive i Sverige, aktivt verkat för att censurera information om PA och sett till att svärta ned specialister på området (kommer att återkomma till detta tema med specifika exempel).

Denna extrema ståndpunkt är felaktig av tre skäl:

2.1 Omfattande litteratur pekar på att både män och kvinnor kan vara aggressiva och även bruka fysiskt vål i ett partnerförhållande. Det grövsta våldet brukar emellertid män stå för.

2.2 Män brukar PA i lika hög grad som kvinnor om de får möjlighet till det. Snedvrid-ningen mot att kvinnor förefaller dominera beror på att de ofta har mer tid med barnen. Detta påpekas i den vetenskapliga litteraturen - det kommenteras också i boken "Föräldrar som beter sig illa: Hur institutioner och samhället hjälper till att alienera barn från sina kärleksfulla familjer" (Z. Biringen och J. Harman, 2018). Av en relativt nypublicerad  vetenskaplig artikel framgår att när män bedriver PA blir konsekvenserna ofta värre än när kvinnor gör det (har inte artikeln till hands i skrivande stund men jag (BC) återkommer här när jag ser referensen igen).

2.3 Barn som utsatts för fysiskt våld och sexuella övergrepp uppvisar inte de åtta symptom och beteenden som PA-drabbade barn gör.

Beträffande extremfeminismen har denna drivit på motreaktioner som är negativa för båda könen och därmed också för en normal och harmonisk familjebildning. Här finns veterligen ingen djupare analys att stödja sig på men bland annat hittar man på Internet gott om kvinnor som inte alls vill identifiera sig med de feminister som driver rena mobbingen mot män - till motreaktionen hör påpekandet att många män blir bortskrämda av risken för för kvinnor som i framtiden kan ta ifrån dem deras barn och indirekt förgöra dem med avseende på arbete, ekonomi, boende osv. Här kan noteras att det finns intressanta avhopp från extremfeminismen - amerikanskan Cassie Jaye är ett sådant exempel. Några kvinnor, som veterligen inte är ett avhopp från extremfeminismen, och som tagit en aktiva position på männens sida är:

Karen Straughan, YouTube: Karen (Men's Rights activist)

Ett begrepp som man hittar sedan några år tillbaka är "Trad Wives/tradwives" - alltså kvinnor som vill tillbaka till den tradionella rollen som hemmafru. Extremfeministernas svar på detta i sin tur är förenklat "förräderi". Ytterst är frågan här om familjer ska ha större frihet att välja vilken livsstil de vill ha. De kvinnor som vill arbeta hemma som traditionell hemmafru, där mannen väsentligen står för ekonomin, måste givetvis ha ett bra socialt skydd om äktenskapet  ändå skulle upplösas eller om mannen skulle bli arbets-oförmögen eller t o m avlida. Givetvis finns här den motsatta möjligheten - att mannen - efter spädbarnsstadiet tar över hushållsarbetet och kvinnan istället gör karriär och drar in det mesta av pengarna. Emellertid finns i det en risk för den kvinna som väljer att, först göra karriär, och först därefter vill bilda familj, finner att hon inte hittar en man hon tycker är tillräckligt bra. Bakomliggande komplexitet här är hur "äktenskapsmarknaden" fungerar oavsett vad man tycker om det. Ett YouTubeklipp, "China Drops MASSIVE Red Pill on Single Career Woman and Feminists Who Can't Find a Man" utgår från en kine-sisk karriärkvinna i 30-årsåldern men den analys som görs inkluderar fakta som gäller universiellt inklusive studier av vilka dejtingmekanismer det är som styr och varför. Kontentan är att kvinnan inte hittar en partner - parallellt med detta utsätts hon för ett tryck från familjen att lägga fortsatt karriär åt sidan och istället satsa på en tillräckligt "bra" man men antagligen tycker hon att de som fanns i lokala byn hon kom från är alldeles för lågutbildade.

Två slags huvudspår som motreaktion på extremfeminismen kan observeras bland män-nen: Dels mer eller mindre organiserade "men's movements", dels ett spår som går ut på att män ska leva sitt eget liv och hoppa över att leva med kvinnor eftersom det är mycket tryggare: Om man googlar på MGTOW (Men Going Their Own Way) hittar man en hel del om feno-menet - en trend som knappast kan anses särskit positiv för samhällsutvecklingen men drivs av mäns rädsla för att bli reducerade till DNA-leverantörer och bankomater. "Red Pill Men" (se sidan med begrepp) är en slags synonym till MGTOW - här en YouTubelänk med en sådan röst - Greg Adams: Why Is He Still Single? Why Good Men Choose To Remain Alone. Greg har antagligen haft dåliga erfarenheter av kvinnor (tänker på de kategoriska uttalandena) men han har ändå rätt att leva det liv han vill - han är mer rädd om sin tid än sina pengar.

Det man hittar på temat MGTOW är inte bara uppsluppna kommentarer utan ger ofta ett analytiskt perspektiv som handlar om ekonomisk realitet och motsvarande mäns syn på självbevarande. En typ av MGTOW är det japanska "Herbivore men" ("gräsätande män")

- ett begrepp som formulerades av en kvinna (Maki Fukasawa) år 2006 och sedan blev ett  modeord i massmedier mm 2008-2010 - därefter har det massmediala intresset minskat men säkert inte fenomenet det handlar om: Väsentligen unga män som mycket väl skulle vara bra på äktenskapsmarknaden, och nog oftast är heterosexuella, men som ändå har valt att gå en fredlig egen väg utan att blanda in kvinnor och romantik i sammanhanget. Här en röst från en ung manlig student, InvestingGuardian, på YouTube (26 febr. 2020):

"MGTOW: How Has It Impacted College Interactions Between Men And Women?" En kommentar till denna video någon vecka efter att den lagts ut:

"As a divorced man, I would advise against marriage. When a man marries a woman, she doesn't marry him in return, she marries the government instead. His role as provider has been usurped by the courts. They will ensure she is provided for by plundering him."

Oavsett vad man tycker om MGTOW så är detta ett exempel på en samhällstrend som handlar om att kommunikationen mellan många män och kvinnor numera är ansträngd pga ömsesidigt nervositet och misstäksamhet. Desmond Morris analyserade detta naturliga spel, som nu håller på att få sig en knäck, i sin bok om kärlek, kroppsspråk och ömsinthet - hur naturligt urval skapat mekanismer för en normal fysisk kontakt mellan män och kvinnor (Intimate Behaviour, 1971). Vi är biologiska varelser - ett faktum som inte går att ändra på med lagar.Därför måste man vara försiktig när man ingriper i så centrala fenomen som familjebildning - familjers stabilitet är en av de viktigaste hörnstenarna i ett framgångsrikt samhälle. MGTOW är varken bra för män, kvinnor eller samhällsutvecklingen i stort men fenomenet är en konsekvens av hur män ofta socialt och rättsligt behandlas som en lägre klassens medborgare. MGTOW är en rationell reaktion på ett extremt problem. Av kommentarer på Internet att döma verkar de som drivit på MGTOW vara de som är mest emot fenomenet - det är ingen Ein-steinnivå att förstå varför.

I det svåra PA-sammanhangen handlar dynamiken om en förälder som förklarar krig mot den andra och inte är nöjd förrän den utnyttjats till döds. Man behöver ingen särskild utbildning för att förstå att detta är sjukligt. Trots att beteendet är vanligt (Harman et al., 2016 & 2019) missas varningssignalerna av näs-tan alla utredare av vårdnadstvister. Förklaringen till att varningssignalerna, trots sin tydlighet, missas måste vara att utredarna inte fått en relevant utbildning för det de arbetar med. PA kombinerat med ett skevt social- och rättsmaskineri leder till myndighetsförakt och driver dessutom, på fenomen som MGTOW: Man måste förstå att PA-drivande föräldrar hör till de som är "bäst" på att missbruka ett konfliktdirvande rättssystem som det vi har i Sverige: Lagen från år 2006 är förmodligen bland det mest samhällsskadliga som hittats på för att bryta ned Sverige inifrån.

Referenser

Tim Bower, The #MeToo Backlash: New data shows negative effects for women. Harvard Business Review, September-October, 2019.

Whether direct or indirect, parental alienation harms families. Science Daily, November 4, 2019.

Jennifer J. Harman, Zeynep Biringen, Ellen M. Ratajack, Pearl L. Outland & Allyson Kraus, Parents behaving badly: Gender biases in the perception of parental alienating behaviors. Journal of Family Psychology, 30(7), 2016:866–874.

Jennifer J. Harman, Demosthenes Lorandos, Zeynep Biringen  & Caitlyn Grubb. Gender Differences in the Use of Parental Alienating Behaviors. Journal of Family Violence, 2019.

Källor som belyser relationsproblematiken mellan män och kvinnor så som den utvecklats under de senaste 40-50 åren

Theresa E. DiDonato, Are There Not Enough Men Worth Marrying? Psychology Today, September 10, 2019.

Daniel T. Lichter, Joseph P. Price & Jeffrey Swigert, Mismatches in the Marriage Market. Journal of  Marriage and Family, Vol. 82(2), 2020:796-809.

Yue Qian, Gender Asymmetry in Educational and Income Assortative Marriage. Journal of  Marriage and Family, Vol.  79(2), 2016:318-336.M