Fenomenet Parental Alienation återfinns i klassifikationssystemen

DSM-5 och ICD-11

(The phenomenon of Parental Alienation is found in the classification systems DSM-5 and ICD-11)

(El fenómeno de Alienación Parental se encuentra en los sistemas de clasificación DSM-5 y CIE-11)

Det bör observeras att det sedan mer än 20 år föreligger en kontrovers om huruvida PA/PAS ska kallas en diagnos. Egentligen spelar det ingen roll vad man kallar det - en beskrivning av fenomen (mekanismer, symtom och beteenden) räcker. PA, till skillnad från PAS (som en-dast syftar på barnets symptom och beteenden där bokstaven S står för syndrome*), handlar om en sjuklig familjedynamik (som drivs av ena föräldern**) - alltså ett fenomen som är ett tidsförlopp. Ett sjukligt familjedynamiskt fenomen kan enligt nuvarande klassificeringar inte vara en diagnos (både DSM-5 och ICD-11 handlar mest om individinriktade klassificeringar även om PA-relevanta undantag finns). Det väsentliga är innebörden av problemet och vad man kan göra åt det. Käbbel om vad det ska kallas utgör mest en distraktion vars syfte är att sabotera möjligheten till lämpliga åtgärder. Fenomenet PA täcks emellertid av minst fem redan existerande diagnoser i DSM-5 (påpekat av William Bernet), se nedan.

* Ett syndrom, som medicinsk diagnos, utgörs av ett cluster av olika symptom som förekommer samtidigt och som karakteriserar en viss sjukdom. Just detta att oftast alla symptomen förekommer samtidigt är förklaringen till den konsekventa etiologin och den underliggande orsaken. Termen syndrom är mer specifik än den besläktade termen sjukdom: En sjukdom är mer generell därför att den ofta kan ha flera olika orsaker (utvecklat av Richard Gardner i American Journal of  Family Therapy, Vol. 31, 2003:1-21).
** Kenneth H. Waldron & David E. Joanis: Understanding and collaboratively treating parental alienation syndrome. American Journal of Family Law, Vol. 10, 1996:121–133. Anm. I den här artikeln diskuteras bl a de olika aktörerna i den sjukliga familjedynamiken.

DSM-5: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders

DSM-5 utges av American Psychiatric Association. Orden "parental alienation" finns inte i DSM-5 men innebörden av begreppet finns med (som i sig är ett rätt brett kapitel - eftersom det griper in i fem DSM-5-klassificeringar men alla måste inte förekomma genom samma PA-fall). Begreppet paren-tal alienation nämns emellertid i en vetenskaplig artikel som rör hur diagnosen CAPRD ska användas.

Det ska också i sammanhanget nämnas att det i DSM-5 finns en definition på psykisk barnmiss-handel: "... nonaccidental verbal or symbolic acts by a child’s parent or caregiver that result, or have reaso-nable potential to result, in significant psychological harm to the child.”. Alla som lärt sig det grundläggande om PA ser direkt hur detta perfekt matchar det sammanhang som PA-drivande beteende och dess konse-kvenser handlar om (Kommenterat av Helen Sfikas Rogers i The Tennessee Trial Lawyer, 2018:11-13).

Parental Alienation täcks alltså av fem redan existerande klassifikationer i DSM-5:

1. Barn påverkat av konflikter mellan föräldrarna (V61.29 (Z62.898))

Den här kategorin ska användas när kliniskt fokus är inriktat på de negativa effekterna av missämja mellan föräldrarna (t ex hög konfliktnivå, turbulenta känslor eller föraktfullhet) på ett barn i familjen, inklusive effekter på barnets psykiska eller annan medicinsk ohälsa.

Child affected by parental relationship distress, CAPRD, klassifikationen V61.29 (Z62.898). "This category should be used when the focus of clinical attention is the negative effects of parental relationship discord (e.g. high levels of conflict, distress, or disparagement) on a child in the family, including effects on the child's mental or other medical disorders.". CAPRD gäller vid "våld i hemmet", lojalitetskonflikter samt parental alienation. Referens (en litteraturöversikt): W. Bernet, M.Z. Wamboldt, W.E. Narrow,  Child Affected by Relationship Distress. Journal of the American Academy of Child & Adolescence Psychiatry, Vol. 55(7), 2016:571-579. Denna artikel täcker in och pekar i ett flertal avseenden, och därmed diagnosen, på PA - specifikt i spalt 2 på sid 572: "Examples of behavioral problems include oppositionality and the child’s reluctance or refusal to have a relationship with a parent without a good reason (parental alienation)."

2. Problem mellan föräldrar och barn (V61.20 (Z62.820)

Kognitiva problem kan inkludera den andras intentioner tolklas negativt, att den andra bemöts fient-ligt eller utses till syndabock samt att den andra ogrundat uppfattas som avståndstagande. Affektiva problem kan inkludera känslor som nedstämdhet, apati eller ilska inför den andra individen.

Parent-child relational problem (V61.20 (Z62.820)): "Negative attributions of the other's intentions, hostility toward the other, and unwarranted feelings of estrangement."

3. Psykiatrisk vård avseende offer för förälders psykiska misshandel av barn (V995.51-V61.21 (Z69.010))

Syftar bl a på att människor eller saker barnet bryr sig om skadas/förstörs eller elimineras: Utgörs av avsiktliga verbala eller symboliska handlingar från ett barns förälders eller vårdnadshavares sida som resulterar i, eller sannolikt kan medföra, betydande psykisk skada för barnet. 

Child psychological abuse (DSM-5 V995.51, V61.21 (Z69.010))

Non accidental verbal or symbolic acts by a child's parent or caregiver that result, or have reasonable poten-tial to result, in significant psychological harm to the child.

4. Inducerad psykos (ICD-10 F24) samt Delusional symptoms in partner of indivi-dual with delusional disorder (även kallad shared delusional disorder och tidigare folie á deux - ett begrepp som härrör från Frankrike på 1700-talet och som fortfarande används inom klinisk psykologi & psykiatri). Vad det handlar om är att oftast en person inducerar vanföreställningar och sjukliga allianser hos andra genom att ta kontroll över deras hjärnors kognitiva funktioner (eng. mind control = "sinneskontroll", "hjärn-tvätt")*. I sällsynta fall uppstår folie á deux genom en ömsesidig växelverkan. Om vanföreställningen handlar om tre personer säger man folie á trois osv. Mind control innebär kontroll över andra människors tänkande, känslor, beteenden och beslut. Det som på engelska kallas enmeshment (hopsnärjning på hjärnnivå) kan vara både normal respektive sjuklig beroende på sammanhanget - handlar det om PA är det alltid sjukligt.

5.  Munchausen by proxy/Patomini (300.19 (F68.10))

(Förövaren) förfalskar kroppsliga eller psykologiska sjukdomstecken eller symtom, eller framkallar avsiktligt skada eller sjukdom, hos en annan person (offret) i bedrägligt syfte. Det bedrägliga beteendet fortgår även i frånvaro av uppenbar yttre vinning.

Factitious disorder imposed on another/(Munchausen) by proxy , FDBP** (300.19 (F68.10)). Detta handlar om att en person får för sig att en annan person har en viss intolerans, allergi eller annan sjukdom. Det finns också en del varianter på temat att avsiktligt eller oavsiktligt inducera inbillade eller verkliga psykiska eller fysiska skador på sig själv eller andra. OBS att detta syftar på den som förorsakar problemet - inte offret (oftast ett barn).***

De tre första av dessa kriterier kommenteras av William Bernet (prof. em. i barnpsykiatri) genom sitt föredrag vid PASG-konferensen i Stockholm 24 augusti 2018. Se motsvarande YouTubevideo (12 min -> ca 14 min 32 sek). Samtliga fem tas också klart upp i detalj av Paul Bensussan (2017)****.

* Se länken nedan till föredraget av Dr. Glenn Ross Caddy. I boken "Children held hostage" (Clavar & Rivlin, 1991) finns ett helt kapitel om begreppen hjärntvätt, indoktringering, coercive control ("tvingande kontroll" och liknande.
** Michael R. Bütz & F. Barton Evans, Factitious disorder by proxy, parent alienation, and the argument for interrelated multidimensional diagnoses. Professional Psychology: Research and Practice, Vol. 50(6), 2019:364-375.

*** Jared L. Christopher, Munchausen's by Proxy: A Primer by Mark J. Blotcky M.d., YouTube, 19 December, 2015. Mark J. Blotcky är barnpsykiater med 40 års erfarenhet.

John Thomas Steinbeck, Munchausen Syndrome by Proxy 101. Brainwashing Children, YouTube, 20 September, 2016 (10 min).
**** P. Bensussan, Aliénation parentale, abus psychologique de l’enfant et DSM-5. L’Encéphale, Vol. 43, 2017:510-515.

-------

Det är alltså fel, som en del människor tror, eller hävdar, att DSM-5 inte stöder existensen av PA. Begreppet stöds istället så bra att det täcks upp av fem redan existerande diagnoser. Alltså är detta bland annat ett logiskt, pedagogiskt samt ett språkligt problem.

Om det handlade om de tre första diagnoserna ovan

kunde man beskriva PA som en skärning enligt figuren

till höger. Storleken på cirklarna och deras relativa

närhet till varandra har inget att göra med graden av

relevans eller överlappning. Syftet med figuren är en-

bart att peka på det logiska problemet med att försöka

tränga in en "ny" diagnos som begreppsmässigt redan

finns inbakad i tre andra diagnoser. Man kan också

förstå detta genom att PA handlar om en patologisk

familjedynamik. Det framgår av de fem ovan nämnda

diagnoserna att PA alltså är en hybriddiagnos som består av flera olika familjedynamiska relationer som drivs av en psykiskt sjuk förälder eller annat barnet närstående person. Att sådana hybriddiagnoser ännu inte tagits med i DSM-5 är inget argument för att strunta i den allvarliga psykiska barnmisshandel det handlar om (se alla de vetenskapliga forskningsstudier som sammantagna tydliggör den sjukliga familjedynamiken).

Om det nu istället är fyra diagnoser som täcker upp PA behövs en tredimensionell figur för att illustrera hur fyra bollar definierar motsvarande volym. Kontroversen här kan alltså sägas handla om huruvida ett begrepp (PA) ska trängas med fyra andra begrepp som dessutom vart och ett överlappar med PA. Har man fem samtidiga diagnoser går detta inte att illustrera i ett 3-dimensionellt rum - ett fyrdimensionell kan man

endast hantera matematiskt men går inte att "se" i någon bemärkelse.

Detta är det logiska problemet - att det finns åtminstone en aspekt på var och en av de redan existerande diag-noserna som täcker delar av innebörden av PA. Till detta kommer de oftast 3-5 DSM-5-diagnoser som den alienerande föräldern har (Cluster B + eventuell paranoia). Alltså täcks PA egentligen av uppåt tio DSM-5-diagnoser.

Semantiskt/språkligt kan man stipulerat kalla PA vad som helst som exempelvis "Med ordet Apelsin menas... var-efter man drar upp alla kriterier som hänger ihop med PA".  Detta skulle naturligtvis skapa förvirring: För-delen med själva orden "parental" och "alienation" är givetvis att orden beskriver något man kan associera till och att vetenskapen numera ringat in vad den stipulerade definitionen av PA står för. De som är emot begreppet "parental alienation" har antingen inte tagit del av den vetenskapliga bakgrunden till begreppet - eller så är de emot begreppet helt enkelt därför att de inte vill ha begreppsreda.

Ett annat problem är att den delen av PA-begreppet som syftar på fenomenet (som kontrast till beteenden och symptom) inte kan vara en diagnos: Se t ex avsnittet "Syndrom eller prosess?" i Eivind Meland, Lena Hell-blom Sjögren, Frode Thuen, Foreldrefremmedgjøring som helserisiko. Tidskriftet Den Norske Legeforening, Nr. 6, 2019. Även Dr. (inriktning klinisk rättspsykologi mm) Glenn Ross Caddy tog upp detta i samband med PA(S)-konferensen i Toronto år 2009 (43 min 50 s - 44 min 45 s in i videon).

ICD-11: International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems

ICD-11 utges av Världshälsoorganisationen, WHO. Den huvudklassifikation som är relevant är den som rör problem mellan vårdnadshavare och barnet - QE52.0 Caregiver-child relationship problem. Eftersom både PA och estrangement/parental estrangement är indexerade i ICD-11 hamnar man också i båda fallen på QE52.0. Estrangement handlar om fall där fysiskt våld eller sexuella övergrepp förekommit - detta avstånds-tagande från barnets sida är både begripligt och befogat. I fallet med PA är avståndstagandet obefogat men däremot begripligt i den bemärkelsen att det handlar om ett sammanhang där en skadlig förälder manipulerat barnet till avståndstagande.

Här bör också påpekas att Socialtjänstens utredare nästan systematiskt, pga att de inte förstår PA-dynamiken, missar att det handlar om en skadande förälder som psykiskt misshandlar sitt barn (QE52.0) och istället tror att det handlar om ett jämbördigt bråk mellan föräldrarna - dvs QE51 Relationship distress with spouse or partner.  Denna problematik kommenterades pedagogiskt av en PA-drabbad förälder enligt "Om jag tar Din cykel och Du då blir arg och vill ha tillbaka cykeln - är vi då osams på något slags likvärdigt sätt?". Om man inte förstår detta logikproblem blir den allvarliga konsekvensen att man inte heller förstår vem som skapar problemen.

Tillägg 25/2, redigerat 10/3, 2020: Sedan någon dryg vecka sedan har något sabotage skett av det som här följer - WHO:s definitioner i ICD-11 har tagits bort. Det är mycket märkligt efter som det innebär att man inte kan klassificera vare sig fysiska eller psykiska övergrepp som en förälder utsätter ett barn för. Detta ser närmast fånigt ut - är det meningen att man inte ens ska få skilja på dessa helt olika former av övergrepp? Anti-PA-aktivister jublar nu och säger att man ska göra tummen upp över allt där det går. Är det med tummar upp och ned som vetenskapliga frågor ska avgöras? Är det inte de vetenskapliga underlagen och argumenten som är viktiga? Jag låter min tidigare text stå kvar orörd här nedan och uppdaterar när jag bedömer att det behövs. Om jag tar bort texten kan ju ingen ens längre se vad kontroversen gäller (ett bemötande av en mängd missvisande information från anti-PA-lobbyister har gjords 9:e mars genom professor William Bernet):

WHO:s definition av Parental Alienation i ICD-11 är:

Parental alienation is the child's rejection of a parent without a good reason. This usually occurs in the context of high-conflict divorce. The child's rejection of one parent is usually encouraged by the preferred parent.

Enligt ICD-11 utesluter definitionen "parental estrangement".

WHO:s definition av Parental Estrangement i ICD-11 är:

Parental estrangement is the child's rejection of a parent for a good reason, such as a history of abuse, neglect, or very defective parenting.

Enligt ICD-11 utesluter definitionen "parental alienation".

I båda fallen anger WHO att de skrivit in dessa definitioner av språkliga skäl (dvs att definitionerna är stipulerade) men att de inte tar ställning till diagnosernas existens (vilket däremot DSM-5 kan sägas göra eftersom fem diagnoser där redan täcker innebörden av parental alienation):

Så här ser denna formulering ut från WHO:s sida:  "Incorporation of this description does not indicate WHO endorsement or any sort of formal recognition. It has been added for the purposes of translation only." Om denna brasklapp beror på okunnighet eller feghet är oklart men sedan åtminstone drygt 10 år tillbaka finns inte längre någon vettig ursäkt för "okunnighet" - att de hos WHO inte uppdaterat sig med avseende på den vetenskapliga litteraturen. Specialister inom PA-området verkar snarast tycka att WHO:s tillägg är just fegt alternativt löjeväckande.

(Is it PA?)

(PA is often missed)

(Key concepts)

(Child abuse)

(Damages to children)

(Damages to adults)

(Children's wishes)

(Who are the PA drivers?)

(False allegations)

(PA and the law)

(The authorities)

(Prevention & therapy)

(Other countries)

(Support groups)

(PA detractors)

(Who am I?)