Personer som förtalar PA-begreppet, förnekar fenomenets exi-stens, lurar andra genom att inte redovisa den gedigna litteraturen på området, bedrägerier på akademisk nivå mm.

THIS PAGE IS UNDER CONSTRUCTION

Med en gång ska sägas att arbetet av Joan Meier et al. (2019) enligt min uppfattning rakt igenom är så dåligt att det snarast liknar vetenskapligt bedrägeri (se även analys av Harman & Lorandos 2020). Artikeln har inte ens genomgått oberoende peer-reviewgranskning före publicering och måste därför anses vara värdelöst. En närmare redogörelse för sammanhangen kommer inom kort längre ned på denna sida. Samma sak gäller flera andra arbeten som rimligen måste anses oseriösa. /BC, 30 januari, 2022.

Karaktärsdrag hos en del av de som är emot PA-begreppet

1. De diskuterar i praktiken aldrig de metoder och strategier som de alienerande föräldrarna använder. De vill uppenbarligen inte att metoderna och strategierna ska bli kända. Med tanke på effekterna på barnen är detta oetiskt och går inte att förstå.

2. De diskuterar i praktiken aldrig varför barnen uppvisar de typiska PA-symtomen/beteendena.

3. Inget tyder på att de själva drabbats av en PA-situation.

4. De hänvisar i praktiken aldrig på ett seriöst sätt till den vetenskapliga litteraturen på området. Pga stereotypt tänkande klassificerar de allt möjligt i termer av svart eller vitt. Detta, som ytterst härrör från Platon, kallas typologiskt tänkande och står i total motsats till evolutionsbiologin där (biologisk) variation är ett huvudtema (Ernst Mayr) - det naturliga är inte ett "typiskt ideal" utan istället varia-tion. Den besatta typologen väljer argument som man väljer favoritbakelser på ett konditori. Argument skapas exempelvis genom att sakresonemang klipps ut från eventuella källor så syftningar blir fel och texter mm kan feltolkas (samma teknik som vissa religiösa kulter och andra fanatiker använder).

5. Vissa driver en linje att man alltid kan lita på vad barn säger (vilket litteraturen klart säger är en fel-aktig uppfattning).

6. De försöker göra PA till en genusfråga.

7. De tjafsar om formalia istället för saken. T ex om det ska kallas PA eller något annat.

8. De använder personangrepp mot dem som arbetar med PA-problematiken - t ex genom att lägga till något som de sedan slår på istället för att diskutera de sakfrågor och/eller vetenskapliga m fl källor personerna tar upp (s k argumentum ad hominem).

9. De försöker undanhålla andra från information om PA - eller alternativt förvränger informationen på ett missvisande sätt. De är alltså extremt emot att personer som inte delar deras åsikter ens ska få yttra sig. Hit hör manipulation av vad vissa begrepp står för - alternativt försöker de t o m att för-bjuda användningen av vissa ord - allt för att sabotera meningsfull kommunikation om vad det nu är.

10. Vissa aktörer tjänar pengar på långdragna vårdnadstvister och motverkar därmed barnens bästa intressen.

11. Många som är emot PA-begreppet är emot att barn ska kunna växa upp med båda sina tillräckligt bra föräldrar.

Avslutningsvis ska sägas att för många sidor av PA  krävs ingen särskild utbildning för att man ska förstå dem: T ex att ett barn kan tycka att den förälder som kommer med störst godispåsar (och inte bara på lördagar) är den bästa. Eller att en förälder kan skrämma ett barn till att inte tala sanning.

Översiktsartikel om PA-motståndare:

William Bernet, Parental alienation and misinformation. Family Court Review, Vol. 58(2), 2020:293-307.

(Is it PA?)

(PA is often missed)

(Key concepts)

(Child abuse)

(Damages to the children)

(Children's wishes)

(Who are the PA drivers?)

(False allegations)

(PA & Law)

(The authorities)

(Prevention & therapy)

(Other countries)

(Support groups)

(PA detractors)

(Who am I?)