Hur fastställer man om det är frågan om PA eller inte?


På första sidan av denna webplats ges bl a en kortversion av PA enligt professor William Bernet (barnpsy-kiatri, bakgrund från Harvard Medical School, 2016):


"The child aligns himself strongly with one parent, rejects relationship with the other parent, without legitimate justification."


Bland det viktigaste är att kunna skilja på psykisk misshandel i form av PA och misshandel i form av fysiska övergrepp (de senare benämns i den vetenskapliga litteraturen estrangement). Flera olika slags test finns för detta och tas upp i mer detalj på andra ställen på denna webbplats.


En modell för att fånga upp familjedynamiken såsom Dr. Bernet beskrivit den enligt ovan är den s k femfaktor-modellen. Styrkan med den modellen är att den kombinerar barnets beteende och symptom (punkt 1-4 nedan) med den allienerande förälderns beteenden och strategier (punkt 5). Femfaktormodellen finns beskriven på svenska av Lena Hellblom Sjögren.


Om en av de fem punkterna inte kan styrkas kan det inte handla om PA. Desssutom ska framhållas att de som forskar inom PA-området inte känner till något fall där ett barn, som bevisligen miss-handlats genom fysiska övergrepp, därefter uppvisat de åtta beteenden/symptomen enligt punkt 4 nedan. En förälder som misshandlat sitt barn genom fysiska övergrepp kan därför inte skylla ifrån sig på PA - det går inte att i en sådan situation få barnen att visa upp dessa åtta kriterier. Barn som misshandlats genom fysiska övergrepp uppvisar andra beteenden (Baker & Schneiderman, 2015).


Femfaktormodellen för PA bygger på en kombination av barnets PA-bild samt krite-riet att ena föräldern har ett PA-drivande beteende:


1. Barnet vägrar ha kontakt med den ena (bortstötta/avvisade) föräldern.

2. Tidigare positivt kärleksfullt förhållande med den nu bortstötta föräldern.

3. Ingen misshandel eller försumlighet (eng. neglect) från den nu bortstötta förälderns sida.

4. PA-beteenden/symptom hos de drabbade barnen (de åtta kriterierna enligt Gardner, 1985-87, se nedan).

5. Alienerande beteende från den favoriserade förälderns sida.



Man kan istället uttrycka femfaktormodellen som frågor

(tips till exempelvis socialtjänternas utredare)


1. Vägrar barnet all kontakt med den ena föräldern?

2. Har barnet tidigare stått denna förälder nära?

3. Finns bekräftade och tillförlitliga uppgifter om att denna förälder skadat barnet?

4. Har barnet ändrat sig och uppvisat flera av de åtta typiska beteenden för ett alienerat

barn som gång på gång bekräftats som just typiska i dessa fall?

5. Har den förälder som barnet bor hos talat illa om den andra föräldern inför barnet och

på andra sätt använt sig av flera av de övriga s.k. alienationsstrategier som kartlagts?



Barnens åtta karakteristiska symptom och beteenden

(utöver Gardners arbeten, se även gärna referenserna 65-70 i artikeln av Wilfrid von Boch-Galhau, 2018).


1. Irrationell kampanj av nedsvärtning och hat mot den ena föräldern.

2. Absurda rationaliseringar (oberättigade, absurda skäl ges för bortstötningsattityden).

3. Avsaknad av normal ambivalens* (idealisering av en förälder och demonisering av den andra, svart-vitt-tänkande).

4, Reflexmässigt stöd för den alienerande föräldern.

5. Nedsvärtning av inte bara den avvisade föräldern utan också av den förälderns hela familj och vänner.

6. "Oberoendetänkarfenomenet" (barnets "egen åsikt" och "egen vilja" betonas men handlar i själva verket om att barnet inte kan skilja på sina egna tankar och den skadande förälderns - på engelska kallas detta "enmesh-ment" som ungefär kan översättas med orden hopsnärjning och/eller sammanvävning).

7. Avsaknad av skuldkänslor över den elaka behandlingen av den alienerade föräldern (den alienerade föräldern stöts bort på ett uppenbart känslokallt/känslolöst sätt).

8. Användning av "lånade scenarios" (samma anklagelser som den alienerande föräldern använder).


* Alan M. Jaffe, Melanie J. Thakkar & Pascale Piron, Denial of ambivalence as a hallmark of parental alienation. Cogent Psychology, Vol. 4, 2017:1-15.


Referenser


Amy J.L. Baker & Douglas A. Darnall. Construct study of the eight symptoms of severe parental alienation syn-drome: a survey of parental experiences. Journal of Divorce & Remarriage, Vol. 47 (1/2), 2007:55-75.


Amy J.L. Baker, PhD, and Katherine Andre, Working with Alienated Children & Their Targeted Parents: Suggestions for Sound Practices for Mental Health Professionals. Parental Alienation Support (En webbplats som stöd för PA-drabbade m fl), 18 December, 2009. Först publicerad av Annals of the American Psychotherapy Association, Vol  11(2), 2008:10–17. men där kan man inte läsa hela artikeln.


Amy J.L. Baker & Paul R. Fine, Beyond the High Road: Responding to 17 Parental Alienation Strategies without Compromising Your Morals or Harming Your Child. 2008:1-23.


AJL Baker & M. Schneiderman, Bonder to the abuser, 2015.


J. Michael Bone & Michael Walsh, Parental Alienation Syndrome: How to detect it and what to do about it. Florida Bar Journal, Vol. 73(3), 1999:44-48. (Denna artikel ger, trots att den nu kanske mest ska ses som historia, ändå en bra beskrivning av huvuddragen i PA-problemet)


Kenneth Byrne, Brainwashing in Custody Cases: The Parental Alienation Syndrome. Australian Family Lawyer, Vol. 4(3), 1989:1-5. (Anm. Byrne satte direkt fingret på en viktig sak: "When a child easily volunteers mostly negative criticisms to a solicitor, mental alarm bells should go off".)


Lena Hellblom Sjögren, Femfaktormodellen, Föredrag i samband med uppvaktning av Folkhälsomyndigheten som gjordes av Lena Hellblom Sjögren (Fil dr, psykologi) samt Sverker Sikström (professor, psykologi) omkring februari 2020. Inkluderar sammanhangen med DSM-5 samt ICD-11 (reviderad 3 april 2020).


Alan M. Jaffe, Melanie J. Thakkar & Pascale Piron, Denial of ambivalence as a hallmark of parental alienation. Cogent Psychology, Vol. 4(1), 2017:1-15.


Saulyn Lee‐Maturana, Mandy Matthewson, Corinna Dwan & Kimberley Norris, Characteristics and experiences of targeted parents of parental alienation from their own perspective: A systematic literature reviewAustralian Journal of Psychology, Vol. 71(2), 2019:83-91.

(Is it PA?)

(PA is often missed)

(Key concepts)

(Child abuse)

(Damages to the children)

(Children's wishes)

(Who are the PA drivers?)

(PA and the law)

(The authorities)

(Prevention and therapy)

(Other countries)

(Support groups)

(Who am I?)